Under våren gjorde Caroline Hammar sin första inventering inom Champa Arena.
– Jag ser fram emot att göra fler anläggningsbesök och samla på mig mer erfarenheter och goda exempel, säger hon.

Under våren ingick Caroline Hammar, som är ny medarbetare på Svenska Parasportförbundet sedan början av mars, i en grupp på totalt fem personer som inventerade ett antal idrottsanläggningar i Söderhamn.

– Det gick bra med inventeringarna. Det var skönt att vara flera som kunde hjälpas åt och ge olika perspektiv på tillgängligheten i de olika anläggningarna. Ingen av oss hade genomfört inventeringar tidigare, men det gick bra ändå och var väldigt intressant, säger Caroline Hammar.

Som grund för inventeringarna ligger en inventeringsmall som finns i olika versioner beroende på vilken typ av anläggning som inventeras. 

– Själva inventeringarna i sig var inte svåra eftersom inventeringsmallarna ställer alla frågor och vi följer/följde dessa. På så vis blir mallen som en guide och  leder oss genom inventeringen och säkerställer att vi inte missar något. 

Vilka lärdomar tar du med dig till nästa inventering?

– Jag tar med mig att det är bra att vara ett par stycken som kan hjälpas åt med att läsa frågor, anteckna svar, fota och mäta. Att ha fler än ett måttband underlättar mycket. Något annat jag tar med mig är att det är viktigt att en person som känner till lokalerna och verksamheten är tillgänglig under inventeringen. Alltså en person som vet hur lokalerna ser ut och brukar användas samt vilken verksamhet som bedrivs där. Att ta pauser är också viktigt. En inventering tar ofta längre tid än vad man tror.

I Söderhamns kommun inventerades Tälje ridsportcenter, Söderhamns idrottshall, tennishallen och Aquarena och inomhusskjutbanan (som ligger i samma anläggning som simhallen).

Under besöken noterade gruppen både bra och mindre bra exempel på tillgänglighet. Caroline Hammar nämner bland annat att ingen av anläggningarna hade ledstråk men att de flesta hade ramp vid entréerna.

– Något som var vanligt i Söderhamn, och som jag själv ofta sett tidigare, var att det tydligt märks att de som byggt anläggningen är personer utan funktionsnedsättning. När alla i en arbetsgrupp eller på ett företag är till exempel gående och seende görs ibland misstag i utformningen som lätt hade kunnat avhjälpas av kunskap genom bättre mångfald i arbetsgruppen. Det handlar om rena misstag eftersom vi utformar och bygger efter de som fungerar som vi själva gör. Det handlar aldrig om att någon vill utforma saker så att det begränsar eller diskriminerar andra, utan bara om okunskap.  Det är också därför de flesta äldre byggnader har utformats helt för gående och ibland kan vara svåra att anpassa, säger hon och fortsätter:

– Ett vanligt exempel är att armbågskontakten vid entrén är placerad på ett sådant sätt att en person som sitter i rullstol, permobil eller använder rullator inte har chans att trycka på knappen för att sedan ta sig in genom dörren. Detta är tyvärr ganska vanligt och sker eftersom kontakten är placerad på ett sätt så att dörren öppnas och hamnar i vägen  för den som tryckt på knappen. Det händer ofta när dörren öppnas  utåt på en entré med smal avsats, och kontakten sitter bakom dörren. För en person som är gående utan mycket packning eller hjälpmedel kan denne smita förbi den smala öppningen och ta sig in. Men det blir omöjligt att ta sig in utan hjälp om du sitter i rullstol. Det här kan man såklart enkelt göra om, men det är ännu bättre om det är utformat på rätt  sätt från början såklart. Det innebär bättre framkomlighet för fler och lägre kostnader.

Caroline Hammar ser nu fram emot fler inventeringar.

– Jag ser fram emot att göra fler anläggningsbesök och samla på mig mer erfarenheter och goda exempel på tillgänglighetslösningar. Erfarenheterna vi tar med oss från dessa anläggningsbesök är verkligen värdefulla, inte minst i framtagandet av våra utbildningar. Till hösten kommer Svenska Parasportförbundet erbjuda kommuner, anläggningsägare, förbund, föreningar och företag att ta del av utbildningar i bemötande och tillgänglighet.