Möt våra lotsar!

Möt våra lotsar!

Lotsar i Eskilstuna

Staffan Sirén är 40 år och bor i Eskilstuna. Staffan tycker sig alltid ha haft turen att ha bra människor omkring sig och nu vill han ge tillbaka och få möjligheten att hjälpa någon annan. Staffan gillar att träna, spela hockey och lyssna på musik. Han tror att det är viktigt att ha en förebild och någon att prata med som har liknande erfarenheter. Han hoppas att han ska kunna hjälpa någon att undvika de värsta fallgroparna eller iallafall hjälpa någon upp därifrån.

Elin Holmér är 28 år och bor i Stockholm. Hon gillar att rida och att gå på konserter och musikaler. När Elin var liten saknade hon en vuxen att prata med, en vuxen som vet hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Nu hoppas hon kunna bli en förebild, någon som andra känner att de kan bolla idéer och tankar med. Elin, som är förskollärare och har stor erfarenhet av barn, kände att uppdraget var som klippt och skuret för henne. Den bästa gissningen på varför Elin har en ben- och armprotes kommer från en 5-åring som trodde att Elins mamma åt för lite mat när hon väntade Elin:

”Det är klart att armar och ben inte växer om man inte äter ordentligt”

I Gimo, fem mil nordost om Uppsala, bor Mathias Ahlén. Han är 35 år och tror att mentorsprogrammet kommer att fylla en funktion som han anser att samhället idag saknar. Mathias ser ungdomar som är begränsade och låsta i sin rullstol. När han själv var liten hade han förmånen att vara på läger och lära sig det mesta om rullstolsteknik, medan många idag inte ens kommer upp för en trottoarkant själv. Mathias spelar tennis fem dagar i veckan och kompletterar träningen med bland annat handcykel.

Man kan klara nästan allting ifrån sin rullstol. Kanske inte nå till översta hyllan, men det är det ju många gående som inte heller kan”

Christer Johansson är 42 år och bor i Örebro. Han vill sprida kunskap som han själv saknade när han var liten. ”Jag trodde att rullstolsbunden var lika med hjälplös”. Nu vet Christer bättre och han vill hjälpa andra till samma insikt, att ingenting är omöjligt. Han vill att fler ska få uppleva känslan av att klara av saker som de inte trodde var möjligt. Christer tränar styrketräning, boxning och handcykel flera dagar i veckan.

Ludwig Persson är 30 år och bor i Uppsala. Han har varit idrottsintresserad sen han var liten, men kom inte igång på riktigt förrän senare. Nu spelar Ludwig golf, tennis och basket och idrotten haft stor betydelse för honom, både fysiskt och mentalt. Trots att han är född med en mild CP-skada har han klarat sig bra utan rullstol och han hann bli 16 år innan han valde att skaffa sig en. Genom idrotten har Ludwig också byggt upp stora kontaktnät och en god självkänsla. Han tror att lotsuppdraget inte nödvändigtvis behöver gå ut på att underlätta för sin adept, men att han kan hjälpa till att göra vardagen mer lättbegriplig och hanterbar. ”Min roll blir egentligen att försöka göra så lite som möjligt, men att försöka få min adept att våga prova sig fram och inte ge upp”.

Alieu Faal (presentation kommer senare)

Lotsar i Östersund

Sonia Elvstål var 28 år när hon förlorade benet i en motorcykelolycka. Idag, tio år senare, säger hon att det var det bästa som kunde hända och att det var då hennes liv började. Sonia bor i Östersund och gillar att åka snowboard, fjällvandra, resa och dansa. Hon har två barn som nu har flyttat hemifrån. Efter sjukhusvistelsen för tio år sedan började Sonia att träna vilket fick henne att må bättre än någonsin. Hon önskar att hon hade förstått tidigare hur bra träning är för själen och hur lite en fysiskt fungerande kropp betyder om allt annat känns eländigt och tråkigt. Nu vill Sonia inspirera och hjälpa andra till att leva i nuet och att ta vara på livet.

”När benet kapades började mitt liv”

Under uppväxten gjorde Karoline von Krusenstierna allt för att hennes medfödda synnedsättning inte skulle märkas. I efterhand tror hon att det både var bra och dåligt. Under uppväxten, på en hästgård med fem seende syskon, försökte hon alltid att hänga på vilket har lett till att hon trots sin synnedsättning har utvecklat en god rörelseförmåga. Men Karoline tror också att det är viktigt att acceptera sin nedsättning och att kunna be om hjälp när det behövs. För henne hade det fungerat bättre och det hade blivit mer trovärdigt om hon hade fått tips från någon som hon kunde identifiera sig med, istället för någon på en hjälpmedelscentral. Karoline är 38 år och hon har tre barn. Hon bor i Östersund och tillbringar gärna tid i familjens stuga i fjällen.

Stina Millner Palmqvist är 33 år och bor i Östersund. Hon har sedan hon var liten suttit i permobil på grund av en CP-skada och säger att hon tidigare inte varit en idrottsmänniska. Hon tyckte att paraidrott bara handlade om lagidrotter för dem med manuella rullstolar, men när hon hittade boxningen vände det. Det fanns en idrott som verkligen passade henne! Nu vill hon, som lots, hjälpa funktionsnedsatta ungdomar och barn att se att det faktiskt finns aktiviteter som passar alla. Den hjälpen och en sådan förebild känner hon att hon saknade när hon var liten. Stina vill också hjälpa ungdomar med funktionsnedsättningar att komma ut i det sociala livet och visa dem att de inte är ensamma i sitt handikapp.

”Det är så lätt att funktionsnedsatta ungdomar vänjer sig vid att leva skyddat om ingen rycker tag i dem.”

För Tor-Leif Tolle Petersson ställdes världen på ända en kväll år 2014. Han segnade ner i duschen och hamnade akut på sjukhus. Efter år av för mycket jobb och stress sa hjärtat stopp och från att ha varit kärnfrisk fick Tolle vid 31 års ålder en pacemaker. Det tog trots det tre år för honom att dra ner på tempot på allvar och börja tänka på sin hälsa. Då började han springa, något han tidigare hade hatat, och han tävlar nu i OCR, hinderbanelöpning. Han kom i kontakt med projektet med livsstilslotsar genom Sonia Elvstål som också är lots och kände direkt att det var helt rätt. Tolle brinner verkligen för att hjälpa folk, framför allt ungdomar, att hitta något som får dem att må bättre, oavsett funktionshinder.

”Jag har fått möjligheten att få jobba med de personer som jag vill hjälpa.”

Lisa Lundells väg till att bli livsstilslots kom via rekommendation av en kompis. Hon har alltid jobbat med människor och tycker att det bästa är att se när en gnista tänds, att en person vågar testa nya saker. Lisa, som själv är hörselskadad, vet hur det är att plötsligt känna att man aktivt väljer att inte delta i vissa sammanhang, att man utan att tänka på det har anpassat sig till sin funktionsnedsättning på ett negativt sätt. Det här vill hon hjälpa unga och barn att motverka så att de kommer ut i det sociala livet och vågar ta del av det.

Ibland kan det bli svårt att leva med en funktionsnedsättning som inte syns så mycket. 35-åriga Maria Sundelin som bor i Östersund föddes med en lätt CP-skada som påverkar hennes vänstra sida, men hon klarar sig bra utan såväl rollator som rullstol. Under uppväxten träffade hon framför allt på de som hade andra typer av svårigheter eller inga alls. Hon har själv saknat att ha någon nära med en likvärdig problematik som hon själv har. Som livstilslots tror Maria att hon kan hjälpa andra till ett mer aktivt liv, men också hjälpa till med mer vardagliga saker som att komma ut från hemmet utan föräldrarna. Hon kan hjälpa till att pusha på där det behövs, men också att bromsa när det behövs. Och vem vet, kanske får hon med sig några av sina adepter till boxningen, som hon själv håller på med.

”Boxningen är så bra eftersom man kan se varandras framgångar men behöver inte jämföra. Alla har ju så olika förutsättningar.”

Lotsar i Malmö

Henrik Larsson var tre månader när hans ben plötsligt slutade fungera på grund av en godartad tumör som växte på kotpelaren. Men det har inte stoppat Henrik, som tack vare sina föräldrar har utvecklat en imponerande självständighet och en stor dos självförtroende. Henrik är idag 48 år och han har två barn som är sju och åtta år gamla. Nu hoppas Henrik kunna rusta andra med verktyg för att våga ta reda på var just deras gränser går. Själv har han alltid hängt med på familjens aktiviteter utan att ha särbehandlats nämnvärt gentemot sina syskon. Det är så han menar att barn med funktionsnedsättning utvecklas. ”Att få ta ansvar och ges frihet till att testa saker”.

När Fatmir Seremeti var 13 år gammal upptäcktes det att han hade ögonsjukdomen grön starr och inom två år försvann 80 procent av synen. Innan det spelade han fotboll och var en riktig talang, så när han tappade en stor del av synen blev det en dröm som försvann. Fatmir hittade till slut goalball, vilket hjälpte honom att ta sig ur en depression. Inte bara hade han hittat en sport som han gillade, han fick också lära sig mycket om hur han skulle bli mer självständig av de andra tjejerna och killarna han spelade med. Det blev räddningen för honom, att se att de inte hade tråkiga liv, tvärtom. Nu är han 36 år och har just slutat i landslaget i goalball. Nu vill Fatmir, som livstilslots, dela med sig av sin erfarenhet till andra som hamnat i samma situation.

”Det är skitviktigt att ha någon som har gått igenom det man själv går igenom som kan hjälpa och som man kan få stöd av.”

Linus Lundgren har spelat elhockey sedan han var liten och älskar verkligen sin sport. Nu är han 22 år och jobbar bland annat som tränare för andra elhockeylag. Genom sin idrott har Linus, som sitter i permobil på grund av en muskelsjukdom, kunnat träna upp sin balans – och han känner att han mår bättre av det, på alla sätt. Men det har också varit en viktig bit av livet socialt. Laget åker på tävlingar i Sverige och utomlands och att umgås betyder massor. Det här vill Linus dela med sig av till andra ungdomar med olika funktionshinder. Att få dem att också få känna glädjen i en sport de kan utöva och hitta det sociala sammanhanget.

”Det är så viktigt att komma ut och inte bara sitta hemma.”

”Sonia har blivit en verklig förebild”

”Sonia har blivit en verklig förebild”

I augusti 2019 startade livstilslotsprogrammet Champa Lots. Då utbildades ett tiotal livsstilslotsar som, genom att fungera som mentorer, ska hjälpa barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Mentorerna har också funktionsnedsättning och syftet är att de ska kunna hjälpa och coacha sina adepter att bli mer självständiga. Kanske vågar adepterna testa och hitta en idrott som passar just dem.

Den första utbildningen hölls i Eskilstuna, men det finns nu livsstilslotsar även i Malmö och Östersund. Lotsarna arvoderas per timme och ska träffa sina adepter både enskilt och i grupp.

En av dem som kom i kontakt med projektet i Östersund var Malin Stensson. Hennes dotter Alice är snart nio år och hon har cystisk fibros. Det innebär att Alice slem är tjockare än andras, vilket leder till att flimmerhåren inte orkar transportera upp det från lungorna. Det gör också att bakterier trivs bättre, vilket orsakar infektioner i luftvägarna. Alice behöver mycket träning i sin vardag för att slemmet ska lossna och träningen ger dessutom bättre kondition som gör att lungorna orkar med infektionerna.  Hittills har det varit i huvudsak familjen som själv skött träningen med hjälp av sjukgymnastik och med stöd av skolan, men nu har Alice fått bredda sina vyer när det gäller fysisk träning.

– Jag läste om livslotsprogrammet i Östersundsposten och ringde direkt till Parasportförbundet som parade ihop oss med Sonia, säger Malin.

Alice livsstilslots heter Sonia Elvstål och är en av de främsta parasnowboardåkarna i Sverige, med siktet inställt på guld i Paralympics 2022. Hon arbetar också som inspirationsföreläsare och har mycket energi att dela med sig av till barnen som hon coachar. Förutom Alice är Sonia livsstilslots till ytterligare två barn.

Sonia var med om en motorcykelolycka 2009 och förlorade ett ben. Att Alice och Sonia inte har samma funktionsnedsättning har inte varit ett hinder, det viktigaste har varit att få Alice att komma ut och testa nya saker.  Typen av träning är inte det viktiga så länge den innehåller kondition, styrka, hållning och rörlighet.

– Vi har inte haft så stor inblick i vad det finns för olika idrotter innan. Vi vill kunna stärka Alice i att våga vara sig själv och det har Sonia verkligen hjälpt oss att lyckas med, säger Malin.

Livsstilslotsarna ska träffa sina adepter under minst ett år, ungefär en gång i månaden. Alice och Sonia har träffats fem gånger sedan deras första träff i höstas och de har redan hunnit med mycket. De har till exempel spelat basket, sprungit hinderbana och tränat tillsammans på Friskis och Svettis.

– Alice gillar vad som helst som är lustfyllt. Hon kan dansa, krypa, hoppa eller utöva någon idrott. Hon har testat kampsport och det tyckte hon var väldigt roligt. Det var så lekfullt när hon var där. Hittills har lagidrotter inte väckt något vidare intresse så vi testar annat tills vi hittar något som passar henne, säger Malin.

Många barn som har funktionsnedsättning håller inte på med någon idrott alls. Det kan bero på att personerna runt omkring inte vet vad barnet klarar av eller att man inte vet vad det finns för möjligheter. En av anledningarna till att livslotsprogrammet startades var att visa vad barn med funktionsnedsättning kan. Att låta dem testa nya saker, låta dem misslyckas och testa igen. Tidigare insatser har ofta varit väldigt fokuserade på vad barnen inte kan, just på grund av sin funktionsnedsättning, istället för att fokusera på möjligheterna och att ge rätt coachning.

Champa Lots vill hjälpa barnen att bli mer självständig och inte bara hjälpa dem när det dyker upp hinder.

– Vi har inte haft någon assistent tidigare eftersom Alice inte har någon synlig rörelsenedsättning eller synskada, säger Malin som också berättar att barn med cystisk fibros ibland hamnar mellan stolarna när det gäller stödinsatser.

Att ha en vuxen lots som kan coacha och vara en förebild är viktigt för alla barn, men för barn med funktionsnedsättning kan det vara ännu viktigare. Detta eftersom de då kan se att nedsättningen inte behöver betyda att någonting är omöjligt. Får barnen se att någon med en funktionsnedsättning kan idrotta kan det vara just den lilla knuff de behöver för att själva våga.

– Sonia har verkligen blivit en förebild för Alice. Jag tycker att de har en väldigt bra relation till varandra. Matchningen var en riktig lyckträff. Alice kan tycka att det är jobbigt att ha en sjukdom och hon vill inte sticka ut ur mängden, vilket gör att hon ofta drar sig undan med sina mediciner och behandlingar. Nu får en möjlighet att göra det hon tycker är roligt. Jag tycker att alla har rätt att synas, olikheter är bra, säger Malin.

Vägen till Champa

Vägen till Champa

Det började som en stor och svårgreppbar fråga: hur får vi barn och ungdomar med en funktionsnedsättning att bli mer fysiskt aktiva? Därefter delades projektet upp i två delar. En om att hitta förebilder eller livsstilslotsar till nya förmågor, Jag vet, och en annan för att se över tillgänglighet på arenor och träningsanläggningar, vid namn Jag kan. Då projektnamnen blandades ihop och byttes ut mot påhittade namn, utlystes en namntävling och nu heter projektet Champa!, innehållande Champa Lots och Champa Arena. Nya namn, samma vackra innehåll. Namnförslaget kommer från Gaute Hanssen på Hemma Annonsbyrån och Champa står för att kämpa.  

Varmt välkomna till mentorskapsprogrammet Champa Lots

Varmt välkomna till mentorskapsprogrammet Champa Lots

Vi på Parasport Sverige är glada över att ni vill vara en del av vår satsning Champa Lots. Tack för förtroendet! Målet med Champa Lots är att barnet, tillsammans med sin lots, ska få många roliga och nyttiga erfarenheter inför framtiden. Med lotsen och idrottens hjälp kommer ert barn få chansen att testa gränserna, stärka självförtroendet och öka sin självständighet.

Ert barn kommer få en mentor att bolla frågor och funderingar med. Det här ingår i mentorskapsprogrammet:

• Ett första samtal med er lots där ni tillsammans skapar en plan för hur ni vill att träffarna ska gå till.

• En till två träffar i månaden tillsammans med er lots.

• Att tillsammans med lotsen få möjligheten att testa nya, utvecklande idrottsaktiviteter.

• Lotsen kan följa med till fritids eller skola om behov och önskemål finns. Lotsen kan till exempel föreslå anpassningar för idrottslektioner, utbilda klasskamrater samt fritids- eller skolpersonal, om behov och önskemål finns. Vi utgår alltid i första hand från barnets egna önskemål och behov.

• Värt att tänka på är att lotsen inte förväntas utföra personlig assistans, som t.ex. tunga lyft

• Mentorskapsprogrammet sträcker sig upp till maximalt ett år, men om behov finns kan ni ansöka om förlängning.

Vi återkommer snarast med besked om vilken lots som utsetts till er.

Har du frågor eller funderingar? Tveka inte att höra av dig till projektledaren Hanna Isaksson!

hanna.isaksson@parasport.se
076-495 17 06

Med vänliga hälsningar
Parasport Sverige

Projektet Champa

Projektet Champa

Nu blir det enklare för barn och unga med funktionsnedsättningar att hitta till träningsglädje och en aktiv fritid. Det nya projektet Champa utbildar vuxna mentorer som varit i samma sits, dessutom sker en stor kartläggning av tillgängligheten på svenska idrottsanläggningar.

Vi börjar med den dåliga nyheten. Barn och unga med funktionsnedsättningar har sämre förutsättningar i samhället, hälsa är ett område som sviktar rejält. Så vilka nya, smarta satsningar kan göras för att få in denna utsatta grupp i den svenska idrotten?

Det leder oss till den goda nyheten. Med små men inte självklara medel ska Parasport Sverige och Vinnova nu satsa på att få in ännu fler barn och unga med funktionsnedsättningar in i fysisk aktivitet . Projektet heter Champa – för det handlar om att kämpa, upptäcka sin förmåga och bli en ”champion” över sitt eget liv.

Champa Lots

Del ett av projektet kallas Champa lots. Den kommer utgöras av många olika duos bestående av en ung person med funktionsnedsättningar, och en vuxen mentor som varit i en liknande sits. Den här mentorn kan ses som en livsstilslots, men för att skona världen från ett krångligt ord kallas projektets mentorer istället för Champa lots.

Eftersom lotsarna har egna funktionsnedsättningar (syn och/eller rörelse) vet de hur det känns och hur processen till ökad självständighet ser ut. Lotsen tar en ung adept under sina vingar och leder vägen till ökad självständighet. För att att få möjlighet att pröva sina vingar testar Lotsen och adepten en rad olika aktiviteter tillsammmans – oavsett om det är simning, ridning eller kälkhockey som väcker adeptens nyfikenhet. Det kan också handla om att prova att ta sig nerför trottoarkanter med rullstol eller visa på hur man kan hacka grönskar som synskadad. Målet är att öka självständigheten hos barn och unga med funktionsnedsättningar.

– Att kunna vägleda andra hur det är att leva med en funktionsnedsättning är en unik kompetens som ska tas tillvara, säger Hanna Isaksson som är projektledare för Champa Lots.

Tre kommuner har hittills valts ut till projektet Champa: Östersund, Eskilstuna och Malmö. I dessa tre kommuner pågår just nu efterlysningar av adepter och lotsar som vill ingå i satsningen. Lotsarna väljs ut genom intervjuprocess, där lämpliga personer väljs. Bred kompetens och stor förståelse för olika funktionsnedsättningar är ett grundläggande krav. Parasport Sverige ser till att även lotsen får vägledning: en tredagarsutbildning ingår där bland annat hälsa, fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättning, motiverande samtal, ledarskap och bemötande står på schemat. Därefter paras lotsar ihop med sina adepter.

Just nu är det projektledaren Hanna Isaksson som sköter rekrytering och matchning, men hennes förhoppning är projektet får en ännu större räckvidd i framtiden. Då vore det optimalt med en lokal koordinator som sköter rekrytering och handledning i Sveriges alla kommuner.

Det här är Champa lots

• Parasport Sverige och Vinnova ska få fler barn och unga med funktionsnedsättning att hitta sin grej, hitta sin träningsglädje, genom att ge dem en mentor med personlig erfarenhet av funktionsnedsättningar som kan pusha och stötta processen till en aktiv fritid

• Mentorerna, eller Champa lots som de kallas, får utbildning innan de tilldelas en ung adept. Tanken är att hjälpa adepterna att testa olika idrottsaktiviteter och öka sin självständighet.

• Just nu ingår tre svenska kommuner där rekrytering av lotsar och adepter pågår. Framtidsplanen är ytterligare nationell expansion.

Champa Arena

Projektet Champa har ännu fler goda nyheter. Del två av projektet heter Champa Arena och ska öka tillgängligheten på de svenska idrottsanläggningarna. Här är det Magnus Krossén som står för projektledningen. Landets idrottsanläggningar ska kontrolleras och inventeras: kan en person med syn-, hörsel- eller rörelsenedsättning använda anläggningen ifråga? Ett av målen är att allt fler anläggningar ska publicera information om sin tillgänglighet, så det blir enklare för personer med funktionsnedsättningar att hitta passande träningslokaler i närheten.

Dessutom ska projektet bidra till att anläggningarnas tillgänglighet blir rätt från början, genom att öka kunskapen om tillgänglighet vid nybyggnationer eller renoveringar.

• Delprojektet Champa Arena ska kartlägga tillgängligheten på svenska idrottsanläggningar. Arenornas ansvariga ska uppmanas att publicera information om sin tillgänglighet.

• Champa Arena ska även ge ökad kunskap om tillgänglighetsanpassningar vid nybyggen eller renoveringar av idrottsanläggningar.